Det senaste genom Instagram Stories
~
Jag har ju semester nu som kanske vissa har förstått. Mina 3 veckor är nästan förbrukade och jag tänkte uppdatera er på vad jag sysslat med de senaste dagarna. Har tagit ovanligt få bilder så därför får ni se sådana som kommer direkt från min instagram story.
Vi (ett tjejgäng på fyra pers) åkte till Stockholm förra helgen för att se Ed Sheeran. Men också för att umgås och ha det trevligt tillsammans såklart. Jag kom fram till huvudstaden en timme försent (jävla SJ) och mötte upp med brudarna på Sergels torg. Vi hade bokat husrum på af Chapman vandrarhem som förvånade oss alla med sin höga standard. I korthet: superfräscha rum, fantastiskt läge och trevlig personal. Om någon vill veta mer om boendet inför eget bokande är det bara att skicka frågor till mig så svarar jag med glädje.
Här packar vi upp och gör oss hemma inför helgen. Fönsterbrädorna var djupa så man kunde sitta i dem och drömma lite. Fin utsikt över Gamla Stan hade vi också.
Josefine är fin! Vi åt på Sally Voltaire & Systrar vid två tillfällen på de här tre dagarna. Jag tycker de har riktigt bra mat där. Perfekt också när man har en vegan och en vegetarian i sällskapet.
Fredagskvällen blev såhär. Efter middag hittade vi en uteservering och tog varsitt glas vin. Efter det hamnade vi i gräset på Skeppsholmen bara nedanför vandrarhemmet där vi spelade lite Ed, åt goda saker och pratade och pratade till ljudet av vågorna.
Lördagen blev dedikerad till shopping och parkhäng. Vi tog oss sedan till konserten och jag bestämde mig redan innan för att inte fota eller filma något, ville bara njuta till fullo. Jag blev inte besviken, han var otrolig precis som väntat. Att ta sig hem när allt var slut var desto tråkigare, typ 50 000 människor som skulle åka tunnelbana från samma station. K-A-O-S. Men på något vänster kom vi hem tillslut ändå.
Söndagen hann vi spendera förmiddagen på stan, sen skulle alla hem.
Här börjar en rant om tågresan hem så om du inte är intresserad, hoppa kommande stycke!
Jag hade bokat tågresa mellan Stockholm och Uddevalla via SJ-appen. Planen var att mina föräldrar skulle hämta upp mig i Uddevalla för att sedan köra oss de ca 3 milen till mina farföräldrar hus. Det börjar med att tågets avgångstid är försenat med en timme. När det sedan tillslut rullar in stiger vi alla på och vi börjar åka rutten mot Göteborg. Min väntetid till anslutningståget som ska ta mig till Uddevalla är bara 20 minuter så jag säger det direkt till konduktören. Under resans gång blir vi ytterliggare en timme försenade och de börjar meddela i högtalarna om anslutningstider och ersättningsbussar osv. Det slutar med att tåget ändrar rutten och kör genom Vänersborg för att lämna av folk på vägen. Vi som ska till Uddevalla blir tillsagda att stiga av tåget i Vänersborg innan SJ vet om de kan fixa buss åt oss. Där blir ett tjugotal personer alltså stående och ingen av oss har en aning om vi kommer att ta oss hela vägen. SJ ringer aldrig och meddelar något. Tillslut börjar folk tröttna och ringer efter taxi och egen skjuts. En snäll tjej ringde efter sin pappa och frågade om jag vill åka med dem till Uddevalla. SJ hade helt enkelt medvetet släppt av oss i fel stad och sedan gett upp i försöken att fixa ersättningstrafik.
Jag förstår att det kan bli förseningar och att det inte finns något att göra åt det (även om det händer irriterande ofta) men jag förstår inte hur SJ inte tar ansvar för att se till att deras kunder tar sig till den slutdestination som står på deras biljett. Man vill ju vara miljösmart och åka tåg istället för bil och flyg men det är ju uppenbarligen väldigt svårt i Sverige.
Söndagen hann vi spendera förmiddagen på stan, sen skulle alla hem.
Här börjar en rant om tågresan hem så om du inte är intresserad, hoppa kommande stycke!
Jag hade bokat tågresa mellan Stockholm och Uddevalla via SJ-appen. Planen var att mina föräldrar skulle hämta upp mig i Uddevalla för att sedan köra oss de ca 3 milen till mina farföräldrar hus. Det börjar med att tågets avgångstid är försenat med en timme. När det sedan tillslut rullar in stiger vi alla på och vi börjar åka rutten mot Göteborg. Min väntetid till anslutningståget som ska ta mig till Uddevalla är bara 20 minuter så jag säger det direkt till konduktören. Under resans gång blir vi ytterliggare en timme försenade och de börjar meddela i högtalarna om anslutningstider och ersättningsbussar osv. Det slutar med att tåget ändrar rutten och kör genom Vänersborg för att lämna av folk på vägen. Vi som ska till Uddevalla blir tillsagda att stiga av tåget i Vänersborg innan SJ vet om de kan fixa buss åt oss. Där blir ett tjugotal personer alltså stående och ingen av oss har en aning om vi kommer att ta oss hela vägen. SJ ringer aldrig och meddelar något. Tillslut börjar folk tröttna och ringer efter taxi och egen skjuts. En snäll tjej ringde efter sin pappa och frågade om jag vill åka med dem till Uddevalla. SJ hade helt enkelt medvetet släppt av oss i fel stad och sedan gett upp i försöken att fixa ersättningstrafik.
Jag förstår att det kan bli förseningar och att det inte finns något att göra åt det (även om det händer irriterande ofta) men jag förstår inte hur SJ inte tar ansvar för att se till att deras kunder tar sig till den slutdestination som står på deras biljett. Man vill ju vara miljösmart och åka tåg istället för bil och flyg men det är ju uppenbarligen väldigt svårt i Sverige.
HUR SOM HELST tog jag mig hem tillslut och måndagskvällen blev en långpromenad tur och retur till en restaurang i Bokenäs. Iskall öl, medelhavsvärme och vacker solnedgång.
Resan till Turkiet / Maj 2018
~
Sommaren är äntligen här! Jag kan sitta på altanen i underkläder och ta nattpromenader utan jacka, hur fantastiskt är inte det? Årets dryga vinter fick mig nästan att glömma bort hur värme och sol känns. Jag har mått lite dåligt under en längre tid men känner att det måendet försvinner och ersätts av något gott allteftersom dagarna blir längre. Alla planer som finns känns inte längre så långt bort. På något vis började massa bitar av mitt liv falla på plats när snön försvann.
Jag var ju i Turkiet för några veckor sedan. Tänkte visa lite bilder därifrån.
Min chef har lägenhet i Avsallar och därför blev jag och mina kollegor bjudna på resan dit, hur lyxigt? Här är vyn från balkongen! ↑
När jag tittar tillbaka i bildarkivet på mobilen inser jag att jag har fotat mest mat och blommor på den här resan, precis som min gulliga farmor skulle ha gjort. Vi åt ett flertal middagar på en restaurang som inte låg mer än tvåhunda meter från lägenheten, de hade god mat och supertrevlig personal där! Första kvällen åt jag kyckling fajitas och drack en efterlängtad Efes <3
Vi låg vid poolen och solade när tid fanns. Jag och Nelly klappade på en leguan (är det ens det?) som solade på stengatan. När vi frågade gubben som ägde leguanen hur gammal den var visade han 12 med fingrarna om jag inte minns fel.
Badade i havet gjorde vi också! Såklart! Det var varmt i vattnet och stora roliga vågor.
Den här damen stod vid stranden och gjorde tunna pannkakor med fyllning, (crepes typ?) Har glömt bort vad den här varianten heter men tydligen är det en turkisk tradition. Jag åt en med potatis- och lökfyllning, svingott!
Matmarknaden inne i Alanya var fantastisk! All färsk frukt du kan tänka dig till inga pengar alls. Roligt att säljarna gärna vill att man provsmakar allt. Det är fullt möjligt att gå från hungrig till mätt efter ett varv mellan alla stånd.
Vi hängde en del på balkongen också med jordgubbsdrinkar och hemlagad turkisk mat.
Jag har varit i Turkiet förut men måste säga att den här resan fick mig att blir lite kär i landet. Människorna är generellt otroligt trevliga, maten är enastående och allt är sjukt billigt.
Det stora Greklandsinlägget
~
Här kommer det - inlägget om Greklandsresan 2017. Bara sisådär fyra månader försenat. Jag har bara inte orkat ta tag i att rensa och redigera alla bilder, det ligger mycket jobb bakom det här inlägget. Hur som haver - här är det i alla fall.
Min farfar jobbar med att segla andras båtar mellan olika länder för de som inte själva vill göra den resan men ändå transportera sin båt. Han håller mycket till i Grekland och därför brukar vi åka dit och hälsa på lite då och då.
22 juni
Tidigt, tidigt - mitt i natten-tidigt landade vi på Korfus flygplats. Som vanligt när jag flyger från ett snustorrt Sverige får jag en chock när jag kliver ur planet och möts av kvav värme och en luftfuktighet som nästan bildar vattendroppar på huden. Farfar hade fixat en taxi från flygplatsen till hamnen där hans segelbåt och min farmor låg och väntade på oss. Taxichauffören körde 90 hela vägen rakt genom stan. Varje gång jag besöker Grekland har jag glömt bort medelhavsbornas DÖDSLÄNGTAN när de tar sig fram i trafiken.
Korfu var tomt, tyst och dunkelt klockan fem på morgonen. Soluppgången var helt jävla otrolig, vackraste jag sett. Gick såklart inte att fånga på bild dock. När vi kom fram till båten störtade vi i säng och sov långt in på förmiddagen.
När vi vaknade promenerade vi in i Korfu stad. Det kändes som ett helt annat ställe från hur det var bara några timmar tidigare. Det var människor och bilar överallt. Vi vandrade genom de trånga gatorna, köpte färska grönsaker och frukt från marknadsstånd.
Senare den dagen påbörjade vi resan söderut. Vi tog oss till Plataria. Där draggade vi en bit ut från stranden och fick ta jollen in till land. Vi åt middag på en restaurang med vinrankor som tak och hittade gratis wifi. Tänkte på att grekerna generellt inte lagar särskilt fantastisk mat. Tycker ofta det är okryddat och ganska tråkigt.
24 juni
Nästa stopp var på ön Paxos. Det var bästa stoppet på hela resan. Ett supermysigt litet samhälle som hade ett mycket bra utbud av barer och restauranger. Vi drack världsgoda mojitos på en aning modernare bar. Vi snorklade och aktade oss för giftiga sjöborrar. Vi köpte också hattar för att skydda våra sverige-bleka ansikten från solen.
25 juni
Vi tog oss sedan till Preveza. Här kände jag mig nästan som hemma. Vi brukar besöka den staden varje gång vi åker till Grekland. Här fanns det lite mer shopping att göra, jag köpte bl.a. en ny byxdress. Här fanns också chillbox - en glassbar där man fick välja på nötter och godis och choklad och nougat och bär och frukt och en massa annat som topping. Deras citronsorbet var oslagbar. På andra sidan sundet från kajen till Preveza ligger en marina. Där har farfars segelbåt sitt hem. Vi gick i land och käkade på en restaurang med en ägare som gav farfar en vänskaplig kram och hejade glatt på oss andra.
27 juni
När vi kom till Lefkas kunde jag aldrig lägga ner kameran. Det fanns så många vackra fasader och trånga gator att fota! Det var iofs ett återkommande tema under hela resan. Vi gjorde mer shopping och andades ut av lättnad när solen gick ner och det blev lite svalare ute. Vi drack inte-särskilt-goda mojitos på en bar mitt på torget och klappade på vänliga herrelösa hundar. Min lillebror fick sin lejonman till hår klippt hos en hipsterbarberare.
28 juni
Vi lämnade kajen till Lefkas och drog oss en aning utanför till en liten halvö där vi lade till en bit ut från stranden. Vi var helt ensamma i viken. Det gick att bada direkt från båten och simma in till ön för att utforska. Jag och min bror upptäckte bra klippdykningsställen, gräshoppor med giftiga taggar lika långa som deras kroppar och en tvättäkta turiststrand med Bob Marley-tema.
29 juni
Vi drog vidare till Nidri där farfar skulle köpa något för att reparera en skada i båten. Staden ligger som inbäddad och skyddad från havet vilket resulterar i att det var en helt sjuk STEKANDE värme. Varmaste stoppet på hela resan, nästan outhärdligt. Man kunde inte heller svalka sig med ett bad eftersom vattnet i hamnen var så smutsigt. Medan farfar lagade båten gjorde vi andra en restaurang-tour. Vi hoppade från restaurang till restaurang som låg längs kajen och beställde in något nytt att dricka på varje stopp. Bäst var de restauranger med många fläktar och sämst var de som hade skinnklädsel på stolarna - ja ni kan ju tänka er.
30 juni
LANY släppte sitt debutalbum och jag lyssnade varje sekund av dygnet. Vi vände om med segelbåten, kom tillbaka till Preveza och spenderade en natt eller två där.
2 juli
Vi stannade till på Parga, här var det mycket turister och fräsiga hotell och pooler och parasoller och OTROLIGT vackert. Från havet såg det ut som att huset i staden var staplade på varandra eftersom den är byggd på ett berg. Jag och mamma tog en promenad där vi träffade blyga katter, klättrade uppför branta backar och hittade fina läderväskor i överprisade lokala butiker. Vi gick genom en bit av resterna av fortet och murarna som täcker en stor del av staden. Jag åt en club sandwich och fotade ALLT jag såg för att ALLT var så satans vackert.
3 juli
Över dagen tog vi oss upp till Korfu igen, det tog ca 7 timmar av konstant seglande. Jag lyssnade på musik och podcasts och läste ut alla farmors veckotidningar. Vi stannade i Korfu ett par dagar, åkte bland annat en superturistig tåg-tour genom staden som helt klart INTE var värd pengarna. Vi åt på en restaurang där ägaren var en charmig gammal gubbe som kastade ur sig de svenska ord han kunde såsom ”skål” ”hejdå” och ”osthyvel”. Vi råkade också krascha ett bröllop i vårt mission att hitta middag en kväll.
6 juli
Dags för farväl av farmor och farfar, tiden var kommen att åka hem till Sverige igen. Jag vinkade adjö till segelbåten och havet och solnedgångarna och det var Grekland för den här gången.
Jag har också klippt ihop en liten video om du skulle vilja se min resa i rörlig bild, här är den:
Trettio timmar i huvudstaden
~
I torsdags packade jag och min rumskamrat Johanna varsitt handbagage och hoppade på ett flyg mot Stockholm.
Vi landade klockan två på Arlanda och åkte sedan en station för långt på tunnelbanan när vi skulle lämna våra väskor hos Johannas bror. Jag blev väldigt imponerad på oss när vi lyckades hitta till Södra Teatern utan större problem.
(Anledningen till resan.)
Konserten var.. WOW. Mer än jag någonsin hade förväntat mig. Jag tror att publiken bestod av omkring tvåhundra människor? Vi stod tre meter från scenen. Allt kändes så genuint och avskalat. LANY var grymma live, Pauls röst är ju magisk. Jag dansade mig svettig och sjöng mig hes.
På konserten bar jag den här mesh-toppen. Hoppas jag glittrade i rampljuset.
Dagen efter tog vi tunnelbanan in till centrum igen, irrade runt på Stockholms gator med hjälp av Google Maps, åt lunch på Sally Voltaire & Systrar innan klockan slog tjugoett och det var dags att boarda planet hem igen.
Det är det här man måste minnas
~
Många dagar av semstern det här året var sådär idylliska och somriga och jag kommer ihåg att jag som vanligt tänkte "det är den här känslan och den här stunden jag måste minnas på en mörk, deprimerande novemberdag" medan jag låg på en klipphäll och solade. De här bilderna jag fotade hjälper förhoppningsvis till med att återkalla minnena när jag behöver dem som mest.
Jag är så glad att jag faktiskt tog fram kameran och fotade mer än någon ynka instagrambild det här året. Jag predikar ofta för att släppa kameran och ta vara på stunden, men visst är det oslagbart att kunna ha en drös med foton att gå tillbaka till?
jag är en kaffeberoende boknörd med passion för grafisk design. här kan du läsa om sådant jag älskar och sådant jag tänker på. «
Ida Eriksson, 21
LULEÅ
mer om mig.
