En fredag för ett par veckor sedan vaknade jag upp till en tät dimma som vilade över trädtopparna utanför mitt sovrumsfönster. Dimma är bland det bästa jag vet, den får naturen att se så mystisk ut, som hämtad ur en saga. Jag kan nästan se älvor dansa över ängar klädda med dis. Som ett litet barn på julafton hoppade jag därför över frukosten och begav mig ut för att fota istället- helt lyrisk och full av inspiration.