Det var en dag förra veckan när termometern visade hela trettio minusgrader. Jag hade placerat mig på golvet framför vår öppna spis och planerade inte att röra mig under hela dagen. Det var framtills jag råkade slänga en blick genom fönstret och såg början till en fantastisk solnedgång. 

 

Varför blir alltid solnedångarna finast och klarast på riktigt kyliga dagar? Jag skyndade mig i vilket fall som helst på med flera lager ytterkläder och stora kängor. Ute knarrade snön under fötterna och varje andetag gjorde ont. Det var värt det, jag lyckades knäppa många fina bilder, bl.a. den här;

 

 

Det blev ingen lång fotorunda innan jag sprang hem igen och återtog min plats framför brasan. Den dagen fotade jag också frosten på fönstret till vår altan, att lite frost kan vara så fotogeniskt tänker jag.