Vet ni vad? Ibland blir jag så himla irriterad när jag tänker på hur jag höll tillbaka mig själv från att sminka mig som jag ville i grundskolan. Hur jag undvek färgstarkt läppstift och aldrig skulle ha vågat använda lösögonfransar på grund av hur andra alltid skulle kommentera det. Jag har skrivit ett helt inlägg om saker jag önskat att jag visste när jag var 14 år, men det var egentligen inte det jag skulle skriva om i det här inlägget. 

 

Men, jag sminkar mig inte för någon annan. Jag har inga problem att gå till skolan utan smink. Jag avskyr när någon säger att "jag har för mycket smink". Det finns inget som heter för mycket smink. Att lägga min makeup på morgonen min downtime, då jag kan slappna av och inte tänka så mycket. För att inte tala om hela den kreativa processen och att det är som att måla, fast på sitt eget ansikte. 

 

 

Helst av allt sitter jag på golvet när jag sminkar mig, vet inte riktigt varför egentligen. Mitt sovrum hemma hos mina föräldrar är perfekt för detta. En stor helkroppsspegel på väggen, en fejkpälspläd på golvet och riktigt bra ljus. 

 

Vet inte vad jag ville säga med det här inlägget egentligen. Kände bara för att ventilera lite. Vad anser du om det här? Pls tell me <3

 

 

 

Tycker du ska vara glad att du höll dig tillbaka på sminkfronten! Jag ångrar att jag inte gjorde det, fått utstå mycket av andras kommentarer och åsikter. Så tror att lagom hade varit bäst. Om inte för att slippa alla kommentarer utan för att det är hemskt att se tillbaka på alla bilder.

Annars håller jag med, finns inget som heter "för mycket smink", bara man gör det på ett vettigt sätt. Att sminka sig på morgonen är det bästa med hela dagen oftast :)

Är helt på ditt spår gällande detta! Brukar säga precis som du nu sa, att det är som att måla fast på sitt eget ansikte och det är ju därmed en perfekt kreativ syssla att ägna sig åt, som dessutom är relativt lätt att ta sig tid för :)