Jag läste på lite om det här, det kallas tydligen för 'crab mentality'. Metaforen syftar på krabbor i en hink. På egen hand kan de klättra ut ur hinken utan problem, men när de andra krabborna ser att en av dem är påväg ut drar de ner den krabban igen. Det slutar med att alla hamnar på botten och ingen lyckas ta sig ut istället. "Om inte jag kan ha det, ska inte du heller få ha det". Av någon anledning är det på det här sättet vi människor verkar fungera. Vi kan inte glädjas åt andras skull och deras framgång utan att bli avundsjuka och missunnande istället. 

 

Jag tycker att detta också är något väldigt vanligt i Sverige, den skandinaviska normen - jantelagen. "Du ska inte tro att du är bättre än någon annan". Men mest rädd blir jag nog av att jag själv kan vara den avundsjuka, missunnande personen ibland. Inte till den grad att jag stoppat någon annan från att lyckas (tror jag), men jag kan komma på mig själv då och då med att tänka just dessa tankar, jag avundas någons framgång istället för att bli glad för dem. Varför är det så? Har jag formats på det sättet av samhället eller ligger det i människans natur på något sätt?

 

Jag tycker att vi ska sluta med det här, på en gång. För det har endast en utgång och det är att vi alla blir olyckliga. Alla hamnar på botten av hinken. Istället för att avundas någons lycka eller framgång borde vi inspireras och sträva efter att följa deras fotsteg. En annans välgång och framsteg borde motivera, inte locka fram avundsjukan.

 

- Video: 'Postive Vibes Advice' av simply_kenna

- Blogginlägg: 'Crank up the volume, mute the haters-listen to your own voice' av Jenny Mustard

- Wikipedia: 'Crab Mentality'

- Wikipedia: 'Jantelagen'