HANDLING: Leon var bara tio år när tyskarna invaderade Polen och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Krakow. Leons pappa fick arbete på Oskar Schindlers fabrik och lyckades övertala Schindler att låta sonen arbeta vid hans sida. Så gick det till när lille Leon blev nummer 289 på Schindlers lista den yngste någonsin, och så liten att han fick stå på en trälåda för att nå upp till maskinen han skötte. Leon, hans föräldrar och två av hans fyra syskon överlevde fasansfulla förhållanden i arbetsläger, och lyckades mirakulöst undkomma döden gång på gång. Resten av hans släktingar, liksom alla grannar i den by som han föddes i, hade inte samma tur.

I den här boken berättar Leon utan bitterhet om sina egna minnen av Oskar Schindler, mannen i nazistuniform som räddade över tusen liv. Jag läste boken på svenska, men har lust att läsa den igen på engelska den här gången. 

MINA TANKAR: Som jag sagt förut har jag alltid varit väldigt intresserad av andra världskriget och Förintelsen. den här historien är helt fantastisk. Hela upplägget på hur kapitlerna är uppbyggda och hur Leon berättar om sina unika minnen är jättebra. Den är lättläst och enkel att förstå, samtidigt lockar den fram många känslor på samma gång. Det är lätt att föreställa sig vad som händer på grund av språket som är bra beskrivande. Jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av Förintelsen, men också till alla som inte är det. Det är en sådan historia som är bra att ha läst om. 

Jag har egentligen inget att klaga på. Den berörde mig nog inte på samma sätt som den skulle kunnat göra om den var berättad med lite mer känsla. Men jag gillar det som det är. 

En till bok som handlar om andra världskriget och de stora bokbränderna som skedde i Tyskland är "Boktjuven" som jag gärna skulle vilja läsa. Är det någon av er som läst den? I så fall - vad tyckte ni?